Mitt barn hamnar ständigt i konflikt med andra och sig själv.
Hur hon än försöker att platsa in, att anpassa sig och behärska sig så går det inte.
Mitt barn blir argt, slår, skriker och säger de mest hemska saker.
Hon är personifierad av utbrott, hon är stämplad som något avvikande och blickar från andra bekräftar att det är så.

Mitt barn förstår inte faror och försätter sig själv i situationer som är direkt skadliga för henne. Hon har inget konsekvenstänk och handlar på impuls, hon kan inte fly undan sina egna känslor – fast hon försöker rymma, kanske från sig själv

jag vet inte

Mitt barn lever varje dag - MISSLYCKAD - och den känslan tär på henne, ångesten och tårarna som kommer, funderingar från ett barn som inte skulle finnas.
Hon vet att hon misslyckas varje dag att vara den hon ska vara.

Mitt barn skadar sig själv när känslorna blir för mycket, när hon försvinner i affekt, kanske är det för att få nån kontroll över vad som händer inom henne, jag vet inte..

mitt lilla barn som jag lovade att skydda mot all ondska i världen –
hur skyddar jag mitt barn mot sig själv?

Mitt barn har tvångsbeteende, vissa som skadar och gör ont, andra som bara finns där och blir påfrestningar. Jag tror det handlar om kontroll, fast jag vet egentligen inte. Jag vet inte vad som rör sig i hennes huvud.

Man kallar det för AUTISM

Mitt barn

bakom allt detta finns en liten flicka med ett hjärta av guld, tyvärr är det inte många som vet det och inte många som vet hur hon kämpar varje dag att vara den VI tycker hon ska vara inom samhällets ramar och normer

och om ni bara anade hur hon kämpar och försöker att passa in, vara normal, så som man ska vara, hur gärna hon vill vara som andra

varför är jag inte som andra?

Mitt barn - allt hon vill är att bli sedd, hörd och bekräftad - älskad.
Inte för det monstret som hon är stämplat som
utan för den som finns där inom henne…

Mitt barn har brister och jag skäms många gånger över henne och hon gör mig besviken, ledsen och uppgiven men hon är ett barn med känslor, känslor som blir så mycket starkare än hos andra.

      Det finns inget mellanläge, allt går i rasande fart och hon kan inte sakta ner. Jag ser på hennes kropp, hennes blick att hon inte orkar men något inom henne gör  att hon inte kan varva ner trots att orken egentligen är borta. Det kallas tydligen ADHD .... impulserna i hjärnan bara forcerar fram och hon kan inte sortera

Mitt barn vill inte leva, inte varje dag, men när misslyckandena är stora och kanske många – då vill hon dö

hon menar att det vore bättre för alla, hon vet att hon sårar och skadar andra med sitt beteende….Hon säger att det känns som om alla hatar henne för hon är inte som andra och hon gör så dumma saker. Och då kan hon lika gärna dö.

Mitt barn mitt älskade lilla barn säger dessa ord och förklarar sin uppgivenhet och sorg och mitt hjärta brister varje gång
jag kan inte skydda henne mer än jag gör …
bara älska henne villkorslöst och alltid finnas vid hennes sida..

Mitt barn är inte som andra barn
Men ändå ganska likt, hon vill bli sedd, hon vill bli hörd, hon vill bli bekräftad, hon vill bli älskad……