Formen är kärlekslös
när den svävar i universum

vad är värst
att leva i illusioner
eller att dö
utan någons armar

jag menade ju att vi var ihop
men din hemgång var kl 14,50

hon såg slutligen att hans klocka hade så hårda kanter
att den skar genom allt
mjukt

och att vardagsbestyren
var absoluta
inte alls som en påskdag
i sol

gick genom ord och mörker
en bilresa och en hund
uteblivna applåder och kramar
av din fru

jag var allt i avlägsna fantasier

den stora tunga verkligheten
gav du
så fuktig av sanningar

torkade mig i droppar