Hålen är oändliga. De osynliga städerna som inte finns för våra ögon. Man hör inga vindar där långt ute. Mina fingrar når blott hennes fuktiga hår av morgondaggen när hon öppnar sin famn för allt. Salt förnimmer de våta vassa klipporna som klipper av gränsen och förbinder oss med våra drömmar. En skepp glider ut i strålande klart vatten. Det är så klart att man skönjer milsvida hav. det är som en marmorkula av finkorniga kristaller. Den bara hänger viktlös i sin frihet och är så oförklarligt mitt ute i ingenting. Av mörker, av ingenting stoft och gaser som frustar livsavgörande energier. För oss, för henne att få vara vacker i.