Om man så hårar.
Det gör inte människan.
Inte i mycket , minsann!

Hårar på sin höjd, i hårborsten.
Kanske, om man är mer noggrann, i rakhyvlarna.
Men katten, fullpälsad som den är,
och ett annat djur, den är;
Hårar desto mera.

På grannens dörrmatta, ligger Snibben, min katt, en dag, och ytterligare en , sedermera.
Dagarna går, och han kanske ligger årstidsbundet i år, på dörrmattan förstås.
Men det behövs inte lång tid, för Snibben, att håra ner grannens matta,
och de har inte sagt någonting om hårandets natur hos katten Snibben, på deras dörrmatta. Men det är inget förstås, med det! Det är kanske bara så det är, de resonerar. De tar reson, när det gäller katten. Han ligger där ej, om natten. Och än, har han inte stört, de resonerar. Min tanke går, till när de måste städa. Skaka mattan. Ibland tar jag bort hår ifrån mattan, när jag tycker det blir för mycket. Mitt lilla trädgårdsprojekt, jag saknar trädgård.

Tänk, om man hårade, lika mycket som katten. Katten hårar givetvis olika mycket, beroende på hur årstiden våras, men ändån`
Om man hårade som en katt, skulle vi inte ha samma syn på mode,
ett tag på året, skulle vi vara "fullpälsade", en annan del av året, skulle vi tappa en del av pälsen, (men inte vår värdighet),
och vi skulle slippa köpa rakhyvlar, för att raka oss, på diverse ställen. Allting, vår pälsvård, skulle ske automatiskt.
Vad praktiskt!