I vinden slår vår fana
för vår stolta monarki
Till hjältedåd den mana
håll ord som handling fri

Hör dess eko vandra
över mången berg och dal
Nu samlas vi med andra
uti Svea rikes sal

För att minnas tider svunna
under fana gul och blå
Hjältarna vid slagen vunna
vars hjärtan slutat slå

Ty folk av nordlig mark
vi går leende mot storm
Av motvind blir man stark
våra mödrars raka norm

Men vi värnar ändå freden
för hemman och härd
Till kärleken svärs eden
ty allt är familjen värd

Vi vill höra skratten eka
över mark och genom snår
Ingen kan det sig förneka
glädjen i hjärtan som slår

Däri se din förfaders värv
sprunget ur vilja av sten
Som i stormen stod djärv
och slet i månljusets sken

För vår rätt att leva
i både gamman och ro
Lyss till tidens reva
hör på förfaders tro

Våra jag är mer än ord
men är valen våra blott
En lärdom av vår jord
och tiden som har gått

Gå tillsammans ej allena
mot ljusan morgonfrid
Låt monarkin förena
genom rum över tid