Grattis på nationaldagen Sverige!
Med stolthet ser jag vår flagga svaja i vinden, med kärlek hör jag vår sång ljuda om frihet. Jag är glad att jag får vara med och bygga på just detta land – med bönen att vi på ett vist och rättfärdigt sätt ska förvalta det som blivit givet oss. Och aldrig i högmod ta för givet – det andra gett sina liv för att bygga upp. Istället i ödmjukhet föra stafettpinnen framåt de korta åren innan vi själva lämnar över till nästa generation.

Väl medvetna om att vi är blott runt 9 miljoner i en värld av miljarder av detsamma.
Väl medvetna om att alla inte är lika lyckligt lottade.
Men också väl medvetna om att länder inte är lyckans lottorader utan består av samhällsbygge som kostat tidigare generationer priset på varan vi idag åtnjuter. Och som vi en dag ska föra vidare till våra barn.

Ty geografiska platser skapar inte demokrati, rättvisa och jämlikhet.
Det är vi som gör.
Jorden skapar inte fördelning, människovärde och mat på bordet.
Det är vi som gör.
Världen varken förvaltar, förädlar eller förräntar det som blivit oss givet.
Det är vi som gör.

Att vara svensk är sålunda inget adjektiv – det är ett verb.

Ty dagen då en generation tar ovannämnda; demokrati, rättvisa och jämlikhet, fördelning, människovärde och mat på bordet för givet, blir dagen då snart nästa generation kommer att få ge sina liv för detsamma.

Därför är det med tacksamhet och stolthet jag idag ser flaggan svaja och nationalsången ljuda. Med beslutsamhet om att fortsätta bygga.