Varför vill jag minnas er?
För att förstå hur ni kunde vara så elaka mot varandra kanske?

Han högg in på dina svallande former med fulord
tog ryggen från dig
skrämde dig för din egen kraft
gjorde händerna till vita möss.
Du skrämde mig utan att vilja
som han skrämde dig.
Vita möss och kalla nosar överallt.
Era barn blev slagpåse mellan grälen.

Hör mamman mumla, löva mig till midsommarnatta
linda Lin och Humle kring min flicka som irrar vilse bland huggtänder
dansar i världen utan händer...

Mannen som skuggade dig älskade solen
luktade cocosolja och rakvatten.
Penetrerade ogenerat varje människa i sin närhet.
Riktiga män kör bara Mercedes sa han.
Full av självförakt och hybris strålade han sönder din klingande dialekt, åt sig fet på dina pannkakor.

Han rökte John silver fritt i alla rum.
Du rökte alltid under fläkten.
Oftast med upprullat hår och ett förlåt på läpparna.
Förlåt att jag är så tjock
förlåt att jag är så trött
snart blir jag glad igen sa du.
Glad blev du först när han dog och du kunde köpa en ny hund.

Har jag fel?
Är jag elak?
Jag såg er då med ett barns ögon... det gör jag ännu
barnögonen simmar i mina vuxenögon med brandgula simdynor
ett på varje öga!