Det är kväll och de sista tappra solstrålarna
slåss med grantopparna i väster

Jag är ganska trött nu, det har regnat hela dagen
när vi kom fram till huset trängde solen igenom
jag slog framsidan med lie
sommaren hade vuxit över oss dessa veckor vi inte varit här

Och jag stod ut med hur min gamle far justerade min teknik
i nästan varje slag
och refererade till sin farfar,
medan gräset vek sig i drivor och fick platsen att se nästan bebodd ut

Allt känns ganska vemodigt just nu
jag vet att inget av det här kommer att bestå precis så som det är
men så är det egentligen alltid

Lagården lutar mer och mer och
skriker efter kärlek och omsorg och
jag känner inte helt igen mitt sätt att se på saker

Mycket kommer att förändras men
jag vet ännu inte hur
bara att den sorgen också har inslag av förväntan

Jag tänker på saker vi sagt till varandra

Att älska och bli älskad
att åtrå och bli åtrådd

Jag har också burit vatten
stövlat omkring i en myr
plockat bort en fästing
hittat nattviol och doftat på
hälsat på en älg och ätit blåbär
Druckit vin med vänner
fått smultron trädda på strå
längtat och slipat bladen på en gräsklippare

Snart dags att sova, jag tror jag kommer att sova länge
Jag brukar kunna göra det här

Det är som om jag blir vakad över
Inte just i huset, men i markerna, i vattnet

Överallt känner jag mig sedd