Rektangulär stad, utsikt över havet. närheten till vegetation. Trådar som spänner nät över vattenytan, doften av morronens fångst, trålarna dunkar långsamt till fiskmåsars skrik fortfarande är månen vaken., skogsstigar, vinterförråd, nakna silhuetter bakom gardintyg som spänner fast ett hölje runtom varandra och vaggar varandra mot gryningen, de ungas varaktighet. viskningar mellan gestalter i en tyst vrå av bonad och sömnad som minns ungdomen, rök stiger upp från horisonten som ett livstecken, andra skogspromenader vittnar om igenvuxna gårdar som förmultnat av tiden. Den gör sig i ordning för sköld nu, trädens blad dalar, Månen ändrar skepnad, den orangea lila husfasaden brinner nästan i natten när sovrumslampor flimrar svagt i fönstret. Kall kondens från en stins tunga suckar på en tom perrong inväntar sista tåget, någon springer ner mot tunneln och försvinner. Månader av mörker börjar äntligen gå mot vår. man märker det på lyftkranarna som sticker upp i dimman, de rustar för framtiden. människor i ett myller på alla de gator som knyter ett nät av stadsdelar. vattenhål, bänkar i parker, fågelkvitter och signalhorn som tutar, som i Catania, där förfaller allt så vackert med murgröna om.