tystnaden 
den smakar salt
i regn

en inre röst
hon sjunger dig falskt
till sängs

ord som länge
höll sig små
i mig

men mot din hud
blev de så stora
som du

en injektion av splittrat glas
ett tappat mod som sen blev kvar
frågorna känns retoriska nu
när de står på rad

en droppe i ett stort svart hav
jag säger älskling du är allt jag har
men en sån som du faller inte för
en sån som jag

blodet
pumpar alltid snabbt
med dig

å varje ord
det blåser kallt
i mig

du måste leva
för att kunna dö
min vän

munnen ler
svärtan undangöms
igen

naken som ett litet barn
ett tappat skäl vars själ du stal
en sista fråga lika ful
som söker svar

en droppe i ett stort svart hav
jag säger älskling du är allt jag har
men en sån som du faller inte för
en sån som jag

~

du går iväg, jag går isär
du lämnar kvar
en sprucken värld

vill inte leva
kan inte dö
det är bara så jag är