Allt som oftast
slutar dagen densamma.

förutom då fjärilen
byter vingar med dej.

Då mörkret lägger sej över fönstret
fladdrar månen ensam
och lyser upp hela gatan.
gatlyktorna trängs för att komma närmre.
de droppar ner sitt ljus
och bildar pölar som blänker klara
och fryser om hösten.
Allt som oftast släcker man lampan innan
och drar för
man försöker somna ifrån
kanske behöver det just då
vi kanske inte behöver den där världen
just då i alla fall
för fiskarna lever sina egna liv
och luften är bara tom
tyst och enslig, oförklarlig
nästan som kosmos själv

där sätter hon på sej sina vita skridskor
och glider över den frusna sjön
och äger den i evighet

Bara hon och resten av allt
tar hon och gör det till sitt rike