Redan medlem?
Logga in
JAN GUILLOU 2001
Det finns frågor i vilka jag inte är överens med Guillou. En av dem är Palestinafrågan.
Men nu vill jag dela med mig av något som verkligen fröjdade min inre värld.Dagen efter hade hans krönika i Aftonbladet rubriken: "Vi blev tvångskommenderade att bli amerikaner" Det var EXAKT så jag kände det 2001, när man på min dåvarande arbetsplats fjantade sig med tyst minut.
Guillou satte ord på hur jag kände det. Klockrent i ordets bästa bemärkelse. Mitt i prick.
Synd att jag inte fick veta detta tidigare.
Jag läste det alltså i dag i boken "Guilloutinen" av Paul Frigyes, som jag är i färd med att läsa igenom.
Jag behöver väl knappast påpeka att jag VÄGRADE att delta i den tysta minuten.
Det berodde INTE på att jag stödde terroristerna. För det gjorde jag inte. Och det gjorde heller inte Jan.
Men man undrar ju varför ingen föreslog en tyst minut under Vietnamkriget, efter kuppen i Chile då människor torterades och avrättades i Santiago de Chile eller i samband med Koreakriget, NATO:s aggression mot Jugoslavien o s v.
Men nu handlade det om det folk som vanligtvis beskrivs som hjältar. Så har det varit sedan det andra imperialistiska omfördelningskriget - trots att det kriget avgjordes vid Stalingrad och vanns av Sovjetunionen.
Vietnameser, koreaner och chilenare var ju människor i tredje världen.
"Vi tvångskommenderas att bli amerikaner". Bland det bästa som skrivits i svensk press - någonsin!
LARZ GUSTAFSSON 11/6 2016 --
Mercy rewrote my life.
Prosa
av
Larz Gustafsson
Läst 727 gånger Publicerad 2016-06-11 18:02
|
Nästa text
Föregående Larz Gustafsson |