Hon skriver : Blank ska gatan lysa, fönstret smeka sitt glas
över himlen

man ser Orion ligga bredvid skytten
när hon skriver
hon skriver att de sjunger i hennes öra,

att skyttens båge är spänd, pilen riktad mot
kärlekens ömma punkt, skaver och kräver

Snön om vintern
ligger över sovande kronor och väntar

majestätiskt står de kvar där i storm och sträng kyla,
ända uppe i nordpolen,
ända bort till ogenomtränglig kinesisk terräng,

läpparna smakar på ödeläggelse,
orden bär på en dyster framtid,

de ekar tomma kapell, gamla fästen där bomber
slungades ut över havet
ligger nu för all framtid i ruiner.

När barnen leker skrattar solen. Solen är stark,

den tvekar aldrig utan stiger upp på nytt
tills den dagen

då allt ska förgås i tystnad

Bara dagar och nätter kvar flyter likt en sjö på himlen
med underjordiska städer under ytan