Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En häger


Kärleken är en flyttfågel
En häger med halsen sträckt mot norr
Om våren kommer hon åter till hagen bakom lagårn
Ungefär när marken brister i grönt
Och bäcken dansar i yrvaken sol

Jag betraktar henne på avstånd där hon står
Sluter min rädsla tätt runt mig i den kalla vinden

Jag vill flyga som du kära häger
Landa en stund
Njuta vind och sol
Flyga vidare

Men jag har lagt mina ägg i ett bo av ömhet
Och vaktas måste de små liven
Ruvas måste min oro för att inte passa in
För att åter hamna utanför

Så starka är band som knyts av misstänksamhet och svartsjuka
Så stark är ångestens nät
Jag bidar mina dagar
Ser tider komma och gå
Odlar mina morötter och sår nya frön

Du är en jägare
Kanske har du för länge sedan förstått att kärleken inte gick att fånga in
Eller så bara flyr du


Nu är sommaren här




Fri vers (Prosapoesi) av Hannadraken
Läst 383 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-06-12 14:57



Bookmark and Share


  catharina.jerbo VIP
fantastiskt fin koppling med hägern, denna ståtliga, flyktfågel. Texten rymmer med mig, tar mig ner till vattenbrynet och vi samsas där, om innehållet. Tack.
2016-06-12

    ej medlem längre
hurdan är man när man är existentiell? ofta har jag retat mig på det ordet. undrar vad det ska betyda mer än att man vet att man finns för att man upplever världen. för att nu travestera descartes.
2016-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken