Den stilla viskningen
från en ensam cello
stryker mig lätt på kinden

Kvällen är sen
Solnedgången ser ut
att vara för evigt

En viola smyger fram
Ser sig kring
Drar sig så tillbaka

Vattnet ligger spegelblankt
Den sista tunna isen
sover lätt inatt

En fågel rör sig i trädtopparna
Violinen kvittrar till
Kunggör dagens slut

Värmen från en röd trombon
sprider över skogarna
ett sällsynt välbehag

Bortom blånande berg
mörknar så småningom himlen
och antar en djupare nyans

Till en stilla viskning
drömmer jag mig bort
i en isländsk dans