Åh, dånet av vita applåder i vindpinad randig tältduk
över skrattande gråsälar i rosaveckad tutu
där trampad jordlängtan är strödd som sågspån,
här brister stålvener kring fladdrande man
då allt rinner under trapetskonstnärens mockasinhäl,
i lukt av smörpopcorn och gråtande rutiga tigrar
och ljusgula parkettettor ser Sabinoflykt i trängd ring,
där lila plymer darra fullblod i arabisk panna
spränger galopp hjärtan till argentinsk tango
när clowner diskar sol med vassa blänkande tänder
och vi reser Moskva >>> Buenos Aires längs spänd lina
så välbekant som att äta Muskot och Vild Honung,
höra denna vrålade sorg bakom cirkusgardiner,
se klättrad måne natt efter natt genom hål i tak
där livet rör till himmelsdoks hår med trasslade händer
och får silverkonfettin att flyga som ramlade stjärnljus.