När jag ser vrider jag bort soldiset.
Människorna går där på trottoarerna till sin plats
som de själva valt eller som de ordinerats.
Vänd då och vrid nu på stillheten
medan du går dina steg - estetik och etik
lite glädje och vänskap.

På ingång så bör du vara på utgång.
Hur bilderna kan ge liv och andrum,
där de flår dig tills du är klar.
Än så länge mer ena handen
än den andra, dock på väg.

Så är det snart midsommar. Då söker du dig väl dit
till en krets vänner och samtala om Ditten och Datten.
Om hur man brukar gå hit och dit för ett ändamål.
Sedan sätta sig och sitta några timmar.

Jaha, Märta har ont i ryggen i en kota
jamen, då får hon väl vila sig en stund
med blicken fäst på en sten eller staty.
Att kärlek finns någonstans därute ändå.
Äkta tillit och värme att vilja försöka trösta,
även om det är du som behöver tröst, Märta -
ingen är ensam om man inte vill det
ingen är ond, om man inte vill det.
Märta tycker om att följa löven
de följer bokstammens tid och rytm.

Så går man en dag förbi den grönskande boken
den talar till dig på alla de rutor som du vill fylla
ställa dina murpjäser. Marmorleken tar dig över
gränsen hitom mot bortom. När dina pjäser trillade
över relingen så kan de resas upp på nytt.

Och så plötsligt är det tomt i den yttre verkligheten.
Men för din inre rena syn, så vet du vad det var som
ledde till din seger ---

Kärnan och inte periferin, mer liv och konst i smått
som stiger, mer humanitet.
Fler impressioner, dem behöver du för dina infall.
Ingivelse, tänk då på ljuset som kan följa--- sväva däröver,
sätta ner dem i din himmelsask

Hur allt stillnade till slut för akten, precisionen
i varje steg kommer väl att bli till.
I ett svindlande nu att du gör världen till din
för dig.