Tänker på tiden som går
att jag börjar hänga efter
De branta backarna
börjar bli sega

Vad om jag bara struntade
att gå så mycket uppför...
Bara gå gatan bort
ner gränderna
till det platta blå havet

Sitta där och inandas Nuet
ge fingret åt den kaxiga framtiden
som bara tjatar på mig

Framtiden
har ju aldrig riktigt
varit min grej