jag sitter i bilen
jag ser dig gå
till skillnad från förr
jag gråter, jag är förstörd

för jag vet efter denna dagen
jag kommer inte se dig i mina armar mer
för efter denna dumma dagen
jag vet att du kommer tillhöra en annan

jag ser dig gå, själv är jag omtöcknad av smärta
ändå vill jag inte dra, som vana måste se till att du går hem säkert
trots att du har valt annan för din framtid
ändå för en som älskade dig, måste jag spela min sista roll en sista gång

jag som hade lovat dig
att min kärlek kommer länge följa dig
där går du med bestämda steg
steg för steg, mina andetag önskar mig bort

för, hela mig vet
vad som väntar oss
många sömnlösa nätter
fullpackade ångest-dagar

jag sitter i bilen
men jag ser dig inte längre
jag vet du har kommit fram, ändå sitter jag kvar
väntar jag på en mirakel, någon att vända bladet kanske

sitter kvar..
med ett hjärta som sänder och matar hela mig
inte bara med blod och syre utan med så mycket känslor
känslor som du startade i mig och hos mig
jag vet även om jag startar bilen, gasar hur än mycket det går

blir jag inte av med de..
för vad som du har gjort
kommer inte mig finnas lik
varken i glädje eller smärtlistan

tiden går.. till slut startar jag bilen
kör tillbaka.. men jag vet inte hur många gånger
stannade jag för att gråta eller skrika mig färdig..
men mest hatade jag mig själv för vad jag hade blivit i denna stund

en tickande bomb som kunde när som helst
ha kört rakt in i en möttande bil
eller kört rakt in i ett träd
bara för att sätta stopp, för allt näst som skulle komma

jag som hade kallat dig för mirakel
men efter denna dag hade jag min nya
jag tackar gud att jag inte tog livet
på någon vid den där jävla tillståndet

hur än mycket som du var motivet
så orättvist ändå jag som skulle dömas
men för ett mord som skedde med mig
så synd att du skulle aldrig, rättvisa mötas!