Sandhav och torka.

Ingen tår väter min kind.

Hettan olidlig och törsten tärande.

Inre kamp mot alltet.

Sanden bränner fotsulorna och
huvudet böjer sig för verkligheten.

Vill inte mer!!!!
Orkar inte längre!!!!

Skymtar en oas i fjärran.

Tvekar?!

Kampen smärtar och passiviteten
likaså.

Stannar upp. Funderar.

Vill inte mer!!!!
Orkar inte längre!!!!

Var finns visheten?

Igår är övervunnen och morgonrodnaden
lyser med sin frånvaro.

Enbart idag lever jag.

Alltid!!!!