Du vet jag talade om väggen
Den övergivna väggen i ett hav av växtlighet

Som en gåta från forntiden står den där
min vägg

och jag förstår att jag inte kan bortse från den
Att min vägg också är vår vägg
Att det kanske är just den som knyter oss samman


Jag vill ta din hand och återvända just dit
På ängen där våra liv smälte samman


Där vill jag sakta smeka din skuldra en sista gång
Följa din linje mot avgrunden

Läsa inskriptionerna vi etsade i barken på den stora boken


Ingen annanstans än just där
kan våra vägar skiljas