Plötsligt lyser stigen upp i glädje över livet,
jag njuter utav allt det som till mig har blivit givet
av vinden som en smekning ger
av barnbarn som blir fler och fler
det känns som Paradiset
här ibland blåbärsriset

En livsnärvaro fyller mig en kraft som ger försoning
så att min kropp blir ett palats där kärlek har sin boning
Jag tänker på de år som gått
av sorg och glädje som jag fått
på väg till Paradiset
här ibland blåbärsriset

En stilla sjö i skymningen och vid dess blanka vatten
där hör jag lommens skymningsrop och snart så kommer natten
Här är jag nu en ålderman
så lycklig över att jag fann
En väg till Paradiset
här ibland blåbärsriset