Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vindtrappan

Vindtrappan täckt av ett spindelnät.
det halvmåneformade fönstret svart av evig natt
den stumma kvava luften står still
blåst susar likt ett fjärran tvåmotorigt cessnaplan i blindo över sjön
in mellan de glesa springorna men ger ingen syre
jag blåser bort dammet med en suck
och blottar ett gammalt svartvitt fotografi på en liten flicka
som springer över nyslagen säd
hon ler och har en glugg mitt på tandraden./ Hon vinkar till fotografen

Jag ser hur spindeln i nätet rör sig

hur det rycker och sliter i vindtrappans hörn
där jag ser en nattfjäril som har fastnat

i det svarta fönstret av evig natt hänger månen ensam
också den fast i ett hörn

grusvägen bort leder mig hem




Prosa av Lars Gullberg
Läst 242 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-07-11 14:26



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En mycket speciell dikt med ett vackert bildspråk. Tänk hur dessa spindlar och deras nät har inspirerat människor i alla tider. Det finns ett slags mörker genom hela texten men slutet öppnar upp mot en ljusning. Vägen som leder hem.
2016-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg