Det är natt och det är vinter. Blomknopparna ligger bidande och slumrar
tyst under snön på marken.
Gruset på gångvägen har en hinna av tunn is runt varje korn. Månen
sänder dem ibland en blinkning. Vill att de ska veta att alla inte sover.
Människorna har sovit länge nu. De är snälla när de sover. Det är mörkt
vid tidiga timman. Fröna i åkern sover så sött. Kanske drömmer de
om en tidig vår?

Det susar som en ström av vinden, både i luften och vid marken.

Gryningen kommer. Dagen nalkas. Människorna vaknar och gör sina
morgonsysslor. Alla gör sig klara inför dagen.
I takt med att det ljusnar kommer människorna igång.
De är inne i sammanhang där dynamiska processer framskrider.
Det dolda syns inte. Det öppna syns inte heller. Det som syns är inte det
som egentligen sker.
Många tror att alla har en  kärleksfull inställning och syfte för sina
handlingar.
Besvikelse betraktas av förvåning och smärta, vid upptäckten att så inte
är fallet.

Det är natt. Det är vinter. Kornen till kärlekssådden ligger frusna i åkern.
När åkern tinar kommer många kärleksträd att börja växa. Vem ska
skörda dem, kanske de undrar nu när de vilar?
Kommer de att växa genom alla gränser inåt, utåt och genom alla portar?
Genom och tvärs tidens malande oro?
Människorna har sovit länge nu. De är snälla när de sover. Det är mörkt
vid tidiga timman. Ännu en natt börjar gå mot morgonens gryning.

Morgonen kommer med nytt hopp för många. Tron att idag blir det
bättre. Nu kommer allt att bli bra igen.
Besvikelsen för den som nyss kom ut från doktorn, som inte kunde ge
något positivit besked. Tårarna som rinner utan slut.
Tröst och hjälpsamhet delas frikostigt ut, men även här finns det något
som känns annorlunda. Det ser ju gott ut?!?!!
Besvikelser betraktas av förvåning och smärta vid upptäckten att så inte
är fallet.

Det är natt. Det är vinter. Den obegränsade förändringen, från ett nu till
ett sedan, en annan nutid ligger latent i det svarta. Den väntar på dagen
och värmen, som får den att tina och komma till liv igen.
Evigt i beredskap för sitt blivande. Evigt i universums minne.
Universums förutsättningar och möjligheter på samma gång, behöver
livet för att få gestalt.
Människorna har sovit länge nu. De är snälla när de sover. Det är mörkt
vid tidiga timman. Ännu en dag med ljus och glädje gör anspråk på att
inta sin plats.

Det susar som en ström av vinden, både i luften och vid marken.

Morgonrodnaden är vacker idag. Vackrare än på länge. Kanske är det
kölden som tagit ett ännu hårdare grepp, som fått himlen att lysa upp?
Människorna rusar, stressar, måste, hinner inte allt de tror att de är
tvungna till. Det lilla barnet får gråta. Det gör inget. Det går väl över?!??
Gör det?
Tiden räcker ju inte till! Efter jobbet hinna hem och skynda iväg till
festen som de egentligen vill slippa. Bara barnet inte varit så gnälligt.
Det skulle hjälpt. Hjälpt vem? Visst har vi våra barns bästa för ögonen?
Besvikelser betraktas med förvåning  och smärta vid upptäckten att så
inte är fallet.

Det är natt. Det viner. Ännu en gång går jorden till vila. Vila för att
hämta kraft till den långa process som livet genomgår under kärlekens
utveckling, just i livet här på jorden, där kärlek i alla former kan
förekomma och förekommer var som helst i universum, där den har
möjlighet att finnas, utvecklas och blomma.
Nu talar jag om livets kärleksblomning. Det är ju det som är livet!!!
Människorna har sovit länge nu. De är snälla när de sover.
Det är mörkt vid tidiga timman.