Stumpelisa bor vid havets strand.
Vacker, intelligent och klok.
Blickar bort mot horisontens land.
Drömmer och önskar sig en bok.

En bok där alla kan läsa och förstå,
varför ofriden i världen händer.
Insiktsfullt älskar hon sanningens strå.
Klarsynt i kärleken, vart hon sig vänder.

Att se, höra och förstå, mer i balansens sken,
än andra är både fint och svårt.
Där inträder ensam ensamheten!
Att inte bli bekräftad i sitt innersta är hårt.

Passionsstyrkan besitter hon. Den och lite till.
Kärleken är i henne fullkomliggjord.
Vreden höjer sig och är omdömesgill.
Av misstag yttrar hon inte ett enda ord.

Kampandan ligger djupt cementerad
mellan barken och trädet.
Humorn är ständigt presenterad.
Hon älskar och älskas i älskandet.