Jii ser på ett oööpnat paket stickor 7
på det mörkblå yllegarnet, det beige och röda.
Och så skulle hon vilja börja sticka till Imre
med humor från jakten i skogen.
Agera med en omutlig envishet
sprängas med stjärnorna till en atom
som solen lyser på.
På jakt efter det som inte längre är
och kunde ha varit bättre.
Och så rör sig mina benrangelarmar
räta mot aviga verklighet mot mys.
Konsten kan jag inte smita ifrån.
Det kan man.

Nå, nu öppnar Jii paketet och kommer att se allt
upphöjt, de gula lapparna som levandegör det döda.
Om någon har haft mord i blick så ska blicken avslöjas.
Stolen jag sitter på är barock, jag får tid att smycka språket.
Ljuset kommer in genom fönstret och så stiger det ut igen
och lyser det på löven.

Än så länge är bilden inte centrallyrisk.
Än så länge pladdrar den.
Men i morgon eller i över morgon
har dagsläget kanske ändrats.
Gör den liten, gör den mindre.
Blås upp den sedan med gnistan
från jordman som äter morötter.
Blasten är grön före sopen.

Naturen kan ingen ändra på, inte krafterna
eller energierna. Stickorna kan få andra dimensioner.
Kyrkpelare på rad runt valven. Fågeln på spiran,
om den är gjord av förgyllt silver så skulle den på
nära håll kunna ha små legeringar med sot och alger.
För min inre syn skulle jag kunna ta fram en trasa
och polera först den ena stickan och sedan den andra.
Där de ligger bredvid varandra och glimmat benvitt.

Om jag skulle välja en annan färg på garnet
skulle det få vara vitt. Till nästa tröja kanske.
Om jag skulle använda en kemisk formel
från det periodiska systemet. O två är syre,
två syreatomer nedsänkta över hustaken.