En liten ballad, till sommaren om sommaren...Tror vi på allt.
Blomsterkärlek
Rid riddarsporre, sträck din nacke låt ryggen vara rak rym blåklockans tungor, i din mun glöm manteln av sorg efter Iris i väntan på Veronicas spiror Lejongapet vrålar ditt namn – Rid! Sätt Nejlikan i ditt knapphål/ så jag vet vem du är.
I natten smeker Jasmin, flyktigt din kind, springer dig till mötes, gör Kaprifol. Snuddar din näsa med en kyss.
Rid över ängen och möt Vallmons röda mun säg hej till Prästkragen, men akta dig kanske säger du Ja, till Klöver och Förgätmigej. Och Smörblommans fjäsk går väl ingen på. Aklejan i sin kjol är en lättfotad tös, men vacker och skir när hon ler. Så vinden som viskar i gräset lyssna, kanske hör du ett ord, om sommarens lättja när himlen är blå och kexet som vippar på sin vita hatt.
Kanske fylls du av längtan och i mossan på en sten fnittrar Skogstjärnan, leder varsamt, din hand sug på den Stensöta som bjuder sin rot och göken håller takten, det går rätt bra. Vila under granen eller sov en stund, sen lycklig och trött.
Säg Riddarsporre,visst tror du mig väl när jag säger, sträck på din nacke, låt ryggen vara rak rid ut i världen, för kärleken finns.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Kozo
Läst 321 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2016-06-20 17:00
|
Nästa text
Föregående Kozo |