solflängd morgontimma
strimlar mina sista kvarlevors
dansande stoft

det är så det ska vara,
jag fäktar och svär

solsprängd aftonhinna
väver sig tunn runt planetens
dansande stoft

frustandes
roterandes
mot ihåligheten,
meningslösheten
& upplösningen
kan vi klappa händer som fånar
& konstatera att,
ja
eller
nej
eller
kanske

skit samma