Ni bara låter allvar måla er in i ett hörn
om ni inte lever tills ni dör vad existerar ni då för
inget fånga dagen, somnar lagom tills dagarna gryr
utan nån vardag att bryta, mer att var dag är ny
som budden sa, folk tror att jag är så dryg
men jag berättar om problem, det är ni som tar det som skryt
aldrig vart den som bryr sig om idioterna sen
för går en på miljonen går miljoner på en
och det är tveksamt om ni ens hinner med det
för självdestruktiviteten har spring i benen
ni kan inte se det men det ringlar sprickor i min spegel
och den vind i seglet jag har är bara kvar tills dan jag hissar ner det
leken blir till allvar, människor blir till monster
pojken jagar draken ända in i stormen (blixten kommer)
hjärtan slutar slå i takt till missförstånden
där vi dansar ut vår lilla london indieångest
bland ångestattacker och tvångsvårdsanstalter
till my darling YOU! ah det måste va vackert
vi lever på hoppet men stoppas i fallet
lossar på handen låt oss krossas mot marken
vi målar tavlor med sorgen vi inte känt
romantiserar allt fult allting inåtvänt
du är min ikväll, min igen, vinglar hem
bland regndroppar och trasiga dimmfragment
på en kyrkogård
där vi ingick i en symbios
sånt vi håller från din mamma och din psykolog
jag tycker lika om dig nu som jag tyckte då
och nån dag ska vi få reda på vems graven var vi kysstes på