Nu har det gått ett par månader
och varje gång verkar folk bli förvånade
över att jag inte ligger förkrossad och gråtandes
reagerar som om dom blev rånade
på sitt sorgliga skådespel av skadeglädje
men jag är van med läget jag mot världen
så jag gick vidare utan begravningstjänst
släppte all sorts skuld, kritade betalningen
och nu tror du att jag behöver dig
jag borde sagt jag är över dig
går ingen nöd på mig fått blodad tand
av att bita mot den hand som föder mig
det jag försöker säga är spring idag
för nån kommer bli sårad men det är inte jag
men jag antar att risken var en del av charmen
rena knarket perforerandes en ven i armen
dom tre jag jonglera med vi får se och kansken
lär snea när dom får veta hur jag spela handen
och jag har inget fel i skallen, bara sluta undra
jag hade bara ett överskott att skjuta undan
och tydligen gör det mig destruktiv
att jag inte sitter hemmavid och dränker min ensamtid
i självömkan, jag klarar mig rätt så fint
utan att hela veckan blir en söndag
för slutet är bara en början
och början är jävligt bra