du tog ett bloss på en cigg
när vi bottnade mitt i
den sorgsnaste indien
förkrossande fiktiv
i sin enkelhet
lossar korkar och sväljer ner
stulen vodka och whiskey
som håller en livstid
och stoppade ditt liv i
hoppet att det här golvet är allt som nånsin är riktigt
och du sa att mina knivar inte var vassa nog
men tillräckligt för att täcka din arm i blod
och mina initialer blir såren sen
inte bokstavligt talat men symboliskt sett
förstå mig rätt, jag vill alltid
finnas där och nu gör jag det åtminstone på något sätt
och alla tror dom vet vad som hänt
en massa åsikter baserat på en
drös rykten, lösryckta meningsfragment
så fortsätt spekulera, vi får se när det bränns
men när jag håller ditt hår så tar du emot
och så glömmer vi bort alla löftena
för somliga går i trasiga skor
för dom går lättare att få på fötterna