Min farsa brukade allting bli ursinning
varje gång jag skolkade
tyckte jag borde göra något av min utbildning
men jag orkade inte,
fick ingen utmaning
det hämmade min utveckling
den utsträckta handen
skolsystemet borde ge mig
blev mer en urtvättad ursäkt
och om du inte tror på det så
är du troligen en del i problemet
som poserar och leker som mer än dom är
så lyssna;

Allt jag går av går snart på sparlåga
det som avsågs kvarstå blev vanvårdat
avsågat på mitten, delades som
ett schizofreniafalls eviga spelade roll
jag vet inte ens ifall jag hoppas jag läker
eller om jag nånsin kommer va säker
börjar bli svårt att hålla isär mina rollkaraktärer
är min kropp blott ett kärl att förkroppsliga värden
från någon annans skruvade hjärna?
eller kommer allt från min slutna slutliga kärna?
jag kan inte riktigt minnas vad jag trott om min framtid
och min Ramona blommade aldrig
har aldrig brytt mig om vad andra pratat om
fast dom säger positiva saker nu
och jag har slutat hata dom
folk har alltid fått tro vad dom vill
det hjälper kanske helning och rehabilitering
men det enda som jag ber dig
är att tänka på att en generalisering
aldrig etsas fast för evigt som en hennatatuering
förändringen kom och jag tror det blev rätt
för nu kallas jag för socialt monster på ett positivt sätt