Eldfängda, asförbannade, överförfriskade bergstroll sprang runt min husknut förut.
Jag öppnade locket på en gammal kaffeburk, och fann mej själv inuti, skrattandes. Sotaren deklamerade Ferlin genom skorssten när jag stod och duschade. Det ringde samtidigt på dörren, och utanför stod en okänd Dam som sa, jag är konstant luspank och har ingenstans att bo, hörde att du har ett rum ledigt, jag är bra på att laga mat och städa. Vill du leva upp till ditt rykte som sann Filantrop eller inte? Dessutom tycker jag du är jävligt vacker. När hon ser på mej med sina brunnsögon blir jag alldeles varm inuti, och katterna spinner. Lång krams färd mot natt, och det vidunderliga ljuset.