Junidiset skyler inga idéer, de överlever allt.
Lövets streck dansanta i det reflekterande
ljusstråk där på Hegelvägen
syns träden stå för sig själva och utspridda
lite hur som helst minns de vintrarna.
Vid Svaneholm står gröna kyrkopelare
mosaiker föreställer naturens gästabud.

På en parkbänk nära Rydals museum avnjuter
Plotinus en måltid, där han med några anblickar
över platsen ser ljusvibbar från tredje dagen
så skissas de på nytt.
'Himmel über' ---
så gäspar han lätt och mätt över det spunna
redan kardat och tvinnat.
Då gällde färgerna, nu gäller på tråden.

Gäspningen kom plötsligt av mättnad
från begynnande värme med kyliga vårvindar
och tittar i sitt etui efter någonting, änglar.
Gäspningen kommer han snart över
himlen öppnar sig stort och solen tittar fram
på bordet, där han förkovrat sig
och pennan, som han plockat fram
får helt annan lyster, så lägrar sig allt igen
över spindelväven i gathörnen
spindelns ögon vidgas och smalnar av
blir snart lika klart lysande blå
som himlen snart ska bli.