Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den vissnade blomman

Du berättade om en dröm du hade haft
Jag satt stelt med händerna i knät
Den handlade om en blomma som tappat all sin kraft
Du vaknade av att du grät

Blomman var alldeles död
Du vattnade som besatt och fick panik
Såg parallellen till din kärlek som saknade glöd
I mitt inre gav jag upp ett skrik

Frågade vad det var för sorts blomma
Var det en bukett eller en planta?
En liten planta, sa du med ögonen tomma
Jag försökte tolka om och ta fram det signifikanta

För är det en planta med rotsystemet kvar
så finns det växtkraft i löken
Och den kan blomma igen i kommande dar
till och med vissa växter i öken
Med vatten, näring, ljus och envishet
Jag tiggde och bad om att få vara med
Men där gick jag verkligen bet
längre och längre bort du nu gled

Du hade redan bestämt dig att du inte trodde
på att det skulle gå att reparera
fast jag var övertygad om att det som en gång grodde
var en kärlek som kunde briljera

Men innan du ens berättade något för mej
hade du bestämt dig för att det inte skulle gå
Vad jag än sa så sa du nej
och kröp bara allt längre in i din vrå

Vår kärlek som var en mycket mycket vacker blomma
fick inte chansen att blomma igen
Här står jag nu med både hjärta och händerna tomma
och har förlorat både min älskade och bäste vän




Bunden vers (Sonett) av Terapipoeten
Läst 361 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-06-23 16:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Terapipoeten
Terapipoeten