Känns som när jag var tonåring och bara skrev och skrev
Överallt var blocket och pennan med
Det hände att familjen ganska sura blev
för jag vill ofta gärna vara ifred

I bilen, i båten och på ett och annat släktkalas
satt jag djupt försjunken i mitt skrivande
Följde alltså inte alltid med i det som sas
även om jag oftast annars var ganska drivande

Skrev små romaner som kompisarna fick höra som sommarföljetong
Det var spännande även för mig själv
Man visste aldrig vad som skulle hända nästa gång
Om de skulle de bestiga ett berg, bråka eller korsa en älv

Nu känns det lite på samma sätt
Allt jag är med om kan formas till ord
Redan när det händer har jag det i diktens form beklätt
Risken är att middagen inte blir gjord

Man kan säkert analysera och fundera
varför jag håller på på detta sätt
behöver inte va en Eintein för att inse mitt behov att hantera
livet, som inte har blivit så lätt

man kanske också kan laga sin älsklingsrätt