Kan du höra mullret som rasa,
i botten av ditt hjärta,
blixtar i natten för din fasa,
i riktning mot det rätta?

Entonigt klirrar vindspelet en sång,
och vattnet droppar,
bråttom, bråttom i natten lång,
inte en stund det stoppar.

Åror i händer hårt knutna,
i plask från stilla ocean,
seglande från det förflutna,
ren som vitaste svan.

Det är pulsen som slår ut,
ringar på livets hav,
en resa utan tydligt slut,
från vagga till grav.