Nu ramlar orden ner, ner från tankar
ner i dikt

de skapar bilder,
de läses ur ett nät av tankar,
från fönstrets utsikt ner över gatorna
bort mot floden.

Jag stannar till, tittar mig runt omkring.
Ser en stad jag aldrig varit. Människor överallt,
hål nerför asfalten, de står där i väntan på att åka hem.

Det gamla klocktornet som långsamt vittrar sönder
påminner om våra ansikten

Jag skriver: Jag hör ditt hjärta slå i ditt bröst från fåtöljen,
ser bröstkorgen röra sig, vid liv

Tittar ut igen. Skriver ner stranden du vill gå till. Vi är där
och lägger ut en filt och lägger oss.

Medan kvällen mörknar utanför och små snöflingor rör sig ned
hör jag dig på håll kanske ute i köket,

kanske ända nere på gatan, fönstret står lite på glänt

Jag tänker: en dag då jag ej hör ditt hjärta längre slå
då inte orden ramlar mer.

faller snöflingor ännu ner