Ofta fann jag mig på morgonen uppslängd på reven.

Inte beroende på vad som hände om natten utan på grund av det som alltid förmodades hända på dagen.

Det som hände om natten medförde en slags eufori, oavsett upplevelse och känsla.
För det verkade vara på riktigt, mer verkligt och sant.
Medan dagen verkade vara utformat som var ett slags sinnrikt tortyrredskap med mardömslika spektakel.

Kanske var det en balansering av natten eller en betalning för den.
Men det trodde inte jag.
En del gjorde det och dom blev aldrig riktigt fria.
Det var något annat. 

Denna gång lät jag skrovet vara och vadade in mot träsklandet.
Tänkte istället se mig omkring ett tag.