Objektet för mina tidiga sexfantasier kan utan nämnvärd konkurens
tillskrivas den kallskänka som var yrkesverksam i slutet på åttiotalet
i den mindre kuststad jag växte upp i. Trots år av av ihärdiga försök
kan jag inte för mitt inre framkalla hennes anlete, bara en flyktig
förnimmelse av hennes enorma lekamen. Och givetvis den förtvivlan
som fyllde mig när hennes manhaftiga händer staplade grisfötter,
komular och kaninstekar på rad. Allt detta och mer såg jag hända
under långa eftermiddagar i livsmedelsavdelningen på den
varuhuskedja som då hette Tempo. Jag skulle skada henne
obönhörligt, på samma sätt som hon skadar, det skulle ske i
rättmätighetens tjänst som ett statuerat exempel.
Eller så skulle jag ligga med henne. Inte både och.
Denna scen skulle utspelas i Tempos köttlager. Jag skulle ligga
avklädd på golvet och vänta på att hon skulle bli klar med att döda de
andra djuren. När det var min tur skulle jag yla som en varg och
det skulle, vad säger man, trigga henne. Sen skulle vi ligga med
varandra och lova att vara snälla med både människor och djur.