Vilken helg,
vilken vecka och jag frågar mig
hur jag ska få tiden att räcka till.

Det skymmer och
jag rymmer från träning och städning
och vardagens alla plikter.

Sländornas rytmik fyller rymden
med en känsla av mystik.
Jag står vid den lugna strömmen och
hastigt bryts drömmen när en gäckad öring
glömmer alla risker och bryter ytan
i ett jätte-hopp efter en dagslända.

Det får mig att skratta. Jag kan inte fatta
hur snabbt allting har gått.
Det är som att lägga ett pussel där man ser hur
bilden börjar ta form. Det omöjliga blir plötsligt möjligt.

Ett riktigt plaskvak och jag sätter mig käpprak.
Ett spinnerfall har öppnat portalen till
ett helt galet fiske
där dödstalen av
dagsländor
leder öringen till mina händer.

Och nu lever jag för dagen, för stunden och för andetagen.

Förgängligheten och
skörheten drabbar mig.
Tacksamheten över att våra liv
är mer än blott en dag.

Och att jag får vara med
i detta äventyr
jag kallar livet.

Det är en magisk tid!