Världen är liten, ibland mindre än vad vi tror, att slumpen
får en att känna av tiden som flyktig, att vad som helst kan
hända när som helst och vi kan möta vem som helst.
I tid för våra möten söker vi skapa mening i det som
händer. Morse beskriver orsak och verkan som något
som har hänt och händer av tillfälligheter under
stjärnhimlen. Att våra öden korsas ibland utan att
vi för den sakens skull möts i det verkliga livet.
Det vet astrologerna och oraklen med bestämdhet.

Men så fort man blir riktigt verklig igen och lever
här och nu så kartlägger man händelsen utifrån
kausalitetsprincipen. Först hände detta,
sedan händer detta, och allt däremellan med
vem, hur och varför.
Man går då miste om det tillfälliga och flyktiga -
förstår det djuplodande i att vi är så olika, att vi inte
förstår varandra så väl alltid, hur kan man göra så,
och att det av samma anledning finns människor
som är både onda och goda, medan det onda har
kanske tillfälligtvis tagit herraväldet över några få
med kaos utan ordning så begås brott mot
offer som drabbas så hårt.
Sedan fick han en glimt i ögat, av både glädje och
sorg, att saker och ting händer, som vi för det
mesta kan rå för och att ingen bör få smita undan
från vem han eller hon är eller gör.

Inga förmildrande omständigheter annat än att
förstå och få andra att förstå.

Sadistens pura illvilja, masochisten av ren lust till
lidande, nörden med förkärlek för dårskaper, den
blodtörstige mördaren som inte vill annat än att göra
ont och bita hårt, men som döljer det alltför väl i
sin perfekt hopsnickrade kostym med små
blå blomster för att undslippa det sura äpplet.
Vem tror på dem? - Inte jag! Morse lyfte på sina
ögonbryn. - Inte jag.
Nåväl, betonar Morse lite sarkastiskt,
medan det berättas om prästen och hans två fiskar,
som hade guppat på akvarieytan. Ja, fiskar ja.
De fick firremat, men dog av glosöga.
En liten parallell bara.
Nåväl i de lugnaste vatten simmar hajar, så
det som spelar roll är vem man är och hur man hanterar
slumpen, sig själv och andra, och ger sig själv en
meningsfull tillvaro genom att ge sig en chans att
hantera allt igen och åter igen.
Så skrockar Morse, om han har blivit vidskeplig?
Han är öppen för allt, inga stängda dörrar för det
obskyra, man ska aldrig säga aldrig utan vara öppen
så länge man inte vet...Och vart andar tar vägen eller om
de söker hämnd, det vet vi inget om, men att det finns
människor med ett sjätte sinne och långt därutöver med
sinne för andar som söker upp dem. Det vet vi nog, att det
har med kemiska molekyler att göra, och att det kanske tar
tusentals år innan en människa verkligen dör.

Nå, Morse har nu blivit mottaglig för seanser för att
lösa gamla mordgåtor. Via sitt orakel, virtuos OS- mästare
i andlig vetenskap, medaljen som hängde ner på bröstet
ligger nu i en skål med olja. Han hade han fått nys
100 % säkerhet om hur ett skändningsmord hade gått
till en gång 24 juli 1994 på Östra kyrkogården i Göteborg.
Han vet, men att det just för tillfället kan bli svårt att bevisa.
Vem i dagens moderna samhälle tror på andeväsen
som vi en gång i vår folktro trodde på, att de talar till
levande. Men han såg det själv och han vet sanningen.

Om borden började dansa? - Nej, graven, sa han,
så såg han allt successivt torna upp sig som två svalor
som flög så lågt i dimmorna och ett manligt ansikte
stå där, lång och reslig, stilig, längre hår i nacken,
psykotisk introvert blick som ville befria henne från
jordelivet för att hon hade varit så ytlig att hon hade
tackat nej, ett nej till honom? Att hon borde ägna sig
åt böner och tankar för att be om syndernas förlåtelse.
Ord hårda som metall att hon förlorade kontakten
med marken och föll ihop till ett lättfångat byte.
Han trodde kanske att han gjorde gott som befriade
henne eller så var han bara förbålt egensinnig och
rätt igenom pervers.

Själens musik är inte alltid harmonisk hos alla
och envar, att det finns en gärdsgård för minnenas
högtid, dess högsta musik, där Abraham inte skonade
sitt offerlamm, eftersom han inte kunde tänka själv
eller lyssna en andra gång utan istället bli Herrens
slav under Guds första bud så bar mannen med ansikte
hand över den dansanta kvinnan över graven i
sena kvällningen på natten. Hos vissa är anden
enbart bisarr och fylld av nattliga demoner, även
om dagen, så beger sig några ut för att det är något
sjukt som talar över dem.

Morse vet att mordgåtan har en upplösning, om han
redan har löst den eller om han befinner sig nära,
så nära.