Orden som/ fingertoppar

stryker tystnaden

din andning/ du sjunger.

Jag hör att du sjunger/ det röda

formar/ sagor i din mun. Vilse.

- Jag vet att du inte kan.

Klipper hud/ som djur/ doften

av smuts/ springor/ spricker upp

i ett leende.

Skrattet/ genom knogarna/ som är blå

i din ficka/ Nu?

- Ja, nu.

Din röst/ i mina träskor/ som ett

fågelbo/ kvittrar/ avgrunden sina

taggar/ törnar emot.

- Följ mina cirklar, snälla följ mig. 

- Nu, är jag här.

Som när tiden/ i sin strumpläst/ tassar sorglöst 

förbi/ Handfallen smeker/ den varsamt

över ryggen/ dess toviga päls

en sensation i sig. Ödmjukt böjer den

sin nacke.

Tårarna är mina. Din tunga är svart.

- Gråt inte längre än du behöver.

- Som att allting vore igår.

- Jag som trodde att solen skulle bleka mitt hår.

Att snuddas av en Hårsmån i ett stråk av vanilj. 

Tröttheten är en narr i sin bjällrande mössa/ och clownen 

snubblar in, skrattande av sorg/ näsan

den röda/ en fingertopp.

- Kom, inte närmare, för då dör jag.