det fanns en tid, särskilt i början, när jag tänkte att Miljöpartiet skulle kunna göra skillnad. Och det har de gjort.

Men nu blåser feghetens vindar. Egoisternas parad går genom landet. Pengar och profit. Och on top of that seglar främlingsrädsla in och gör livet till ett helvete. För alla. Även de som inte ens fattar att en främling endast är främling tills en lärt känna hen. 

Jag tror inte på världen längre. Jag tror inte på människan. 

Jag tror bara på tallens ömsande av bark, vindens förmåga att fälla det människan byggt upp. Jag tror på löven som färgar mina ögon varje höst. Och på snön som kan begrava alla människors elände. 

Men jag tror inte en sekund på kol som måste eldas för att ge de som har, mer. skit.