Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i livsfara

Stockholms City

Så nära kollaps
under sin egen täthet,
sitt myller,
sina paradoxer,
sitt tempo.

Vandrar gatan fram
föreställande mig att
jag är en fri man
Men gatan binder mig
vid brott jag inte begått
annat än i tanken
Avtal och överenskommelser
fjättrar mig vid
utfästelser och löften

Ändamålsenligt mönstrar
medresenärerna
mina mått och steg
Medan vinden försåtligt
smeker min kind

Och mina skor,
som skapta för att löpa gatlopp,
röjer mina intentioner

Asfalten krakelerar
av sin egen brist på elasticitet
Och för ett ögonblick svävar jag

I livsfara




Fri vers av Anders P VIP
Läst 469 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-07-03 10:08



Bookmark and Share


  Minkki VIP
det gäller att se sig för var man stiger...
något av en livsvandring i stockholmsk förklädnad
2016-07-04
  > Nästa text
< Föregående

Anders P
Anders P VIP