jag föds av stål varje natt
färdas över dagsbränder
svajar med vetestrån
stävjar rädslan in i musslans djup
så blank
så ljus
så slitet starkt
var aldrig minnet av vår vaxduk
korten på bordet och byxorna av
ropande kallande munnar
tänder som glömts kvar på marken
fjunet i din nacke och nätterna
otåliga hundar som bär mig in
änder och söndagar vi smekte tillsammans
nackspärr och tunnelsudd
pärmar och din värme
frigolit
sköra senor av bakpulver
vårt liv i din ficka
smulandes torkad tjära
varma vindar och snäckskal av kristall
dina läppar påkudden när vi smekt morgonen våt
lämnat stan
öppnat eget
framkallad infravärme och räv
lekfullt hoppande
och ditt piano
blinkandes där bakom
roslera och lämmelsprång
bland mossa
ett dop i vin och regn
med fötter på röda stenar
ljung och tvivel
lur och fördärv
med blick och nattljud i tovigt
hår