Jag finner mig än en gång,
sittandes under ditt träd.

Marken är så mjuk,
den känns ju som en pläd.

Och bladen är så spröda,
precis som dina ord.

Du har skrivit om allt i livet,
om kärlek, svek och mord.

För 75 år sen dog du,
du somnade in på en sten.

Du såg vad som hände i världen,
och du ville inte leva mer.

Men dina texter lever vidare,
och du är ständigt aktuell.

Lär oss se på världen,
som är kall och materiell.