Barnet skriker hennes tystnad.
Barnet skriker/ de andra är tysta sonen är död/ hennes. Kanske/ tog han sitt liv/ i sin lägenhet i Göteborg. Någon hittade honom där. Barnet skriker/ de mumlar bakom planket. Hon vill inte möta grannarnas blickar/ bara skrika som barnet. Men hon är tyst. Hennes tystnad/ bakom planket. Maken med sin krumma rygg/ full av ilska och deras toviga hund/ har en fästing vid ögat. – Vi törs inte plocka bort den, säger han När hunden äter kattskit säger han: – Jävla katter som skiter överallt. Hunden skiter också/ när det är mörkt låter de det ligga. Barnet skriker och äntligen kunde hon öppna dörren. Det slutade regna. Dottern sitter i hammocken/ nu. Annars är hon aldrig där/ det är långt till Stockholm. Barnet skriker/ hunden skäller och maken försöker/ lugna hunden dottern/ barnet. När barnets far/ kommer/ med en påse som klirrar. Är barnet tyst. Deras röster/ hörs plötsligt glada. Hon dränker tystnaden/ barnen ser på och hunden.
Prosa
av
Kozo
Läst 308 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2016-07-10 17:43
|
Nästa text
Föregående Kozo |