Hade behövt något beständigt att hålla i eller i alla fall för att försöka kunna förhålla mig till.
Visste att jag inte kunde skaffa mig det där inne.
Men det fanns ingen annan plats än där inne.
Där ute var inte ens inritad på kartan.

Jag skapade dock en massa fantasiute för de borde ju finnas, måste ju finnas, tänkte jag eller önskade.
Men de existerade bara för mig.
Om de ens kunde sägas existera.
Delade dem ju aldrig med någon.
De förblev sköra chimärer.

---

Dörrarna var förvirrande lika.
Inte riktigt som jag fantiserat om.
Men jag öppnade dem en efter en efter en tills ...