Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

studsmattan och diagnosen om dess vara


Barnen sitter i solstolarna och tittar när mamman hoppar på studsmattan. Hon hoppar upp och faller ner, skriker besviket när hon är nere och hoppar upp igen. Ibland klappar barnen händerna. Det sker när mamman låtsas vara en fågel, flaxar med armarna och lyckas vara uppe lite längre.

Ibland kommer pappan ut från huset. Han hälsar på barnen i solstolarna innan han frågar var mamman är, trots att han vet att hon just missat studsmattan, landat i torkvindan och bölar över att hon inte hängt någon tvätt när hon var väldigt nere eller uppe.

Pappan gillar också studsmattan och när mamman bråkar med klädnyporna i torkvindan är det hans stund. Pappan flyger upp som en raket, men vågar inte komma ner eftersom han är höjdrädd. Barnen i solstolarna ringer Gud och frågar hur ljuset varde, innan vuxna kunde skylla på att deras barn har adhd.

___________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 238 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2016-07-12 16:06



Bookmark and Share


  Notarius publicus:Sten Wiking VIP
Här studsar orden i gungfly så en ovan läsare blir vimmelkantig,en prosaisk pärla om det familjära spektaklet.
2016-07-13

    Elisabeth Nilsson VIP
Galghumor, tycker jag. Verkar som föräldrarna har en diagnos, inte barnen. Bra skrivet!
2016-07-12
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP